Björn Arvidsson: Vi behöver en tydligare efterfrågan av innovation
Life science är varor och tjänster som direkt eller indirekt har med behandling av patienter att göra - eller mer förenklat är life science morgondagens hälso- och sjukvård. Då förstår vi att utvecklingen av vår hälso- och sjukvård är direkt relaterad till dess förmåga att implementera innovativa lösningar. Samtidigt är kanske just detta något som skapar enormt mycket frustration bland våra entreprenörer och utvecklande företag.
Vi har idag en situation som vi på engelska skulle uttrycka som technology push – det vill säga där innovatörer och utvecklare försöker trycka in sina produkter i hälso- och sjukvårdssystemet. Ett system som dessutom är hårt styrt av redan ansträngda budgetar,
där nya kostnader skulle innebära att sluta betala för någonting annat.
Ett mer önskvärt scenario skulle vara vad vi istället på engelska kallar technology pull – det vill säga att kunden då, som i vårt exempel är hälso- och sjukvården, skulle efterfråga innovativa lösningar.
Här skulle vi gärna se hur våra regioner och hälso- och sjukvårdsleverantörer på riktigt inventerade sina behov – och efterfrågade lösningar i enlighet med dessa. Kanske till och med lösningar som ännu inte är uppfunna, utan som i samverkan med behovsägaren
kan utvecklas.
Detta gör inte precis att hälso- och sjukvården får en större plånbok, men samtidigt vet vi alla att det är enklare att motivera ett inköp eller en förändring om vi verkligen vill ha den. Då tror jag att samma organisation i samma inventering förstår vad som inte längre behövs – och som inte längre behöver belasta en redan ansträngd budget.
Men kan man göra så, frågar sig den nyfikne?
Det finns massor med möjligheter i redan existerande lagstiftning. Lagen om offentlig upphandling är inte utmaningen, utan den ligger snarare i beställarkompetensen
och förtroendet mellan köpare och leverantör – något som förmodligen kommer att växa
fram genom samma samverkan som ska skapa lösningen på köparens behov.
Självklart finns massor med utmaningar med att flippa ett system, men de flesta initierade håller såklart med om att behovsinventeringen ändå borde göras, precis som prioriteringen av vad budgeten bör bekosta.
Vidare är det lättare att förstå hur mycket mindre frustration som skapas i ett system där det är tydligt vad köparen vill ha kombinerat med en avsatt budget, jämfört med ett system där innovatörerna ska försöka övertyga samma köpare om värdet av en lösning som ännu inte är önskad.
Jag ser fram emot fler innovationsupphandlingar och riktade utlysningar efter innovationer som kan möta hälso- och sjukvårdens, och i förlängningen våra medborgares hälsobehov.
Artikeln är en del av vårt tema om Krönika.
