Petter Hartman: "Gör skillnad i vården!”
Nästa år är det val till riksdag, region och kommun. Nedräkningen har börjat och partistrategerna vässar nu sina argument för att toppa budskapen kring de viktigaste väljarfrågorna. Sjukvården ligger i topp och ojämlikheten är en återkommande huvudvärk för landets beslutsfattare – oavsett partifärg.
Den svenska hälso- och sjukvården är en angelägenhet som berör oss alla och vissheten om att vi får rätt vård i rätt tid är en förutsättning för att vi ska känna oss trygga, oavsett vilket skede i livet vi befinner oss. Det är därför föga förvånande att sjukvården återkommande toppar opinionsinstitutens listor över de viktigaste väljarfrågorna.
Under de kommande månaderna väntar hårda duster i de politiska debatterna och verklighetsbeskrivningar som stundtals ligger så långt ifrån varandra att man ibland undrar om vi ens befinner oss på samma planet. Beroende på vem man frågar och vad man jämför med får man som bekant olika svar, inte minst när det gäller hur den svenska hälso- och sjukvården mår.
Sett ur ett globalt perspektiv tycks vi ha det väl förspänt. Enligt OECD:s rapport ”Health at a Glance” från 2019 framgår exempelvis att svensk hälso- och sjukvård presterar väl i en internationell jämförelse och tillgängligheten lyfts fram som god.
Just tillgängligheten har debatterats flitigt under lång tid och ett antal insatser har gjorts under de senaste åren för att korta vårdköerna, vilket utan tvekan är angeläget. Ett annat återkommande inslag i debatten som rör upp känslor är bristen på jämlik vård i landet.
Ojämlikhet i vården är ett gissel som riskerar att underminera legitimiteten för vårt välfärdssystem. Att det finns skillnader i vården idag är odiskutabelt och kan exempelvis förklaras av regionernas olika förutsättningar när det gäller tillgången till specialistkompetens, utrustning och inte minst hur vården organiseras. Men ojämlikheten i vården har också koppling till uppväxtvillkor, levnadsvanor och andra socioekonomiska faktorer. Kommissionen för jämlik hälsa konstaterade därför i sitt slutbetänkande från 2017 att ojämlikheten inte enbart är en fråga för hälso- och sjukvården att lösa.
Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att skillnader inte nödvändigtvis betyder att vården är ojämlik. Tillväxtanalys skriver i rapporten ”En mer jämlik vård är möjlig” från 2014 att vissa skillnader rentav bör betraktas som en förutsättning för att jämlik vård ska kunna uppnås. Här kan exempelvis nämnas skräddarsydda behandlingar och att sjukvården ska vara patientcentrerad. Med implementeringen av precisionsmedicin står vi inför ett paradigmskifte där vi alltså måste vänja oss vid att se motiverade skillnader i vården som något gott.
Omotiverade skillnader där patienter inte ges samma möjlighet att ta del av behandlingar i forskningens framkant på grund av exempelvis socioekonomisk bakgrund eller bostadsort är dock något som bör bekämpas med alla till buds stående medel. Den som erbjuder en lösning på denna ekvation har goda chanser att få min röst vid valet i höst.
Artikeln är en del av vårt tema om Krönika.
