23948sdkhjf
Logga in eller skapa för att spara artiklar
Få tillgång till allt innehåll på Life Science Sweden
Ingen bindningstid eller kortinformation krävs
Gäller endast personlig prenumeration.
Kontakta oss för en företagslösning.

Anna Törner: Squid game, anyone?

”Den entusiasm och finansiering som finns att uppbåda i mindre bolag räcker till ett skott, och detta måste avfyras med ohygglig precision”, skriver Anna Törner i en krönika.

Jag slötittar på senaste netflixhajpen, Squid Game. Historien är osannolik, desperata skuldsatta människor erbjuds att spela ett spel som går ut på att tävla i olika lekar som man får en enda chans att klara, annars ”elimineras” man. Om man lyckas hela vägen är den monetära belöningen enorm, misslyckande under någon av tävlingarna leder oundvikligt till döden. Jag tänker, vem ställer upp på en tävling där man har en chans att vinna, men som leder till säker död om man misslyckas? Jag har svårt att ta detta på allvar, ens som underhållning på Netflix.

Plötsligt inser jag i min fredagskoma att vi i life science spelar ett slags Squid Game hela tiden, såklart inte med patienter i kliniska studier, men jag tänker på bolagen och projekten.

Insatsen för att ta ett läkemedel eller en avancerad medicinteknisk

produkt till marknad är monumental. När som helst kan projektet falla handlöst och sannolikt aldrig resa sig igen. Ofta sker det tidigt i utvecklingen, kanske på grund av oväntad toxproblematik eller att projektet faller på proof-of-concept.

Ibland blir misslyckandet mer dramatiskt som när nyligen en produkt från ett svenskt bolag som var godkänd mot bakgrund av ett accelererat godkännande i USA inte mötte förväntade kriterier i den uppföljande konfirmerande studien. Produkten drogs tillbaka från

den amerikanska marknaden nästan momentant.

Läkemedelsutveckling är en brutal verksamhet där framtiden för ett projekt, ett bolag och hundratals människor som jobbar i bolagen, kan förändras under tidsrymden av ett andetag, nästan bokstavligt.

Andra sidan av myntet är ett friskare liv för miljontals människor. För läkemedelsprojekt som misslyckas i klinisk fas finns sällan möjligheten att starta om. Den entusiasm och finansiering som finns att uppbåda i mindre bolag räcker till ett skott, och detta måste avfyras med

ohygglig precision. Ibland läggs projekt ner och det är rätt och bra, men ganska ofta händer det att små strategiska misstag tidigt i projekt får en enorm hävstång längre fram och leder till onödiga misslyckanden. Det kan gälla val av indikation för utvecklingsprogrammet

eller en felaktig studiedesign.

Paradoxalt nog tvingas bolagen ofta ta de viktiga strategiska besluten tidigt när kassan

är skral, i alla fall för de mindre bolagen, i stället för längre fram när finansieringen är kirrad,

men de strategiska besluten tagna.

I Squid game innebär en av tävlingarna att rista ut en stämplad kaka så att den lossnar från bakgrunden utan att gå sönder. Vissa kakor har en form där man inte är körd direkt, till exempel en liksidig triangel. Andra kakor har oregelbundna former där uppgiften i princip är omöjlig. Trots det går det att lyckas med de paraplysvåra uppdragen, också i läkemedelsutveckling.

Jag tänker att vi som aldrig ger upp utan fortsätter kämpa i världens tuffaste bransch måste vara lite skruvade för att aldrig tappa sugen. Eller så är det helt enkelt så att andra regler gäller när något är tillräckligt viktigt. Då känns det okej att misslyckande är normen och framgång undantaget.

Krönika Se tema
BREAKING
{{ article.headline }}
0.109