23948sdkhjf

Axlade tunga uppdraget – nu prisas vaccinkändisen Richard Bergström

Pandemin var i full gång, och ingen visste när eller ens om ett vaccin skulle komma. I det läget ringde socialministern med ett förslag – och Richard Bergström tvekade inte. – Jag hade redan en bild av att det här kommer att gå, säger han till Life Science Sweden.

Från relativ anonymitet bland allmänheten till ett nästan dagligt ansikte i TV-rutor och på webbskärmar, och med hela det svenska folkets hopp, tvivel och oro på sina axlar. Det har varit en intensiv tid för Richard Bergström, Sveriges vaccinsamordnare.

När Life Science Sweden ringer upp svarar han från sitt arbetsrum hemma i schweiziska Zug. Det var också där han befann sig i mitten av juni i fjol när han fick det där samtalet från regeringskansliet. Det har gått nästan 18 månader sedan dess, och än har det inte lugnat ner sig.

Bara några timmar före vårt samtal har regeringen och Folkhälsomyndigheten lämnat besked om alla från 18 år och äldre ska erbjudas en tredje dos covid-19-vaccin. Telefonen har ringt under morgonen.

– Nu undrar de om vi har vaccin så att det räcker, och vem som har fixat det. Det har EU-kommissionen gjort. Vi har inte suttit och väntat, utan har redan tecknat kontrakten och köpt in de här doserna, säger han.

Richard Bergström har just fått en hedersutmärkelse från Forska Sverige för att ha "axlat ansvaret för vaccintillgången för Sverige i ett krisläge och oförtröttligt hanterat utmaningar längs vägen". Han skakar av sig de högtidliga orden.

– Alltså jag är ju bara en kugge. Men visst är det en ära att få det här priset, även om det snarare borde vara ett pris till EU-processen, eller till själva EU faktiskt.

Att han tackade ja till uppdraget som nationell vaccinsamordnare berodde dels på en känsla av plikt, dels på att han faktiskt var redo för det.

– Jo, för även om jag då hade fullt upp med mitt konsultbolag här i Schweiz så kom jag ju från branschen och följde den vetenskapliga utvecklingen väldigt nära. Jag var övertygad om att vi skulle få fram vaccin på något sätt, och att det skulle gå snabbare än många trodde.

Däremot, berättar han, var det inte lika givet hur det skulle gå med alla vaccinavtalen. Men det löste sig när EU-kommissionen klev in, tillsatte en styrgrupp och tog över processen.

Redan vid en av de första presskonferenserna efter att han tillträtt uppdraget fick Richard Bergström frågan om när det skulle finnas ett godkänt vaccin, och när det skulle kunna erbjudas åt alla.

– "Januari", sa jag, och "i slutet av 2021". På den första punkten hade jag rätt, och sedan gick det ju till och med fortare något än jag trodde med vaccintillgången. Men det kan ju inte jag ta någon ära för, utan det ska vaccinföretagen göra.

Ett föga uppmärksammat men avgörande moment i EU:s vaccinjakt var, enligt Richard Bergström, när styrgruppen i ett tidigt skede tog beslut om att satsa på mRNA-vaccinkandidaterna från Pfizer/Biontech och Moderna i sin portfölj, vid sidan av exempelvis virusvektorvaccinerna från Astra Zeneca och Janssen.

I det läget var de flesta EU-länderna ytterst tveksamma, dels för att mRNA-vaccinerna krävde förvaring i extrem kyla, dels för att tekniken var helt ny. Det fanns helt enkelt inga läkemedel av det slaget då.

– Vi konstaterade inom gruppen att majoriteten av länderna inte ville ha dem. Men det var ju vårt jobba att helgardera – och tänk om just de här vaccinen skulle visa sig fungera bäst! Så vi bestämde oss och skrev avtal om 300 miljoner doser av Pfizer/Biontechs vaccin, trots att då bara 7-8 länder ville hade det, berättar han.

Hur det gick sedan vet vi.

I Sverige är numera över 80 procent av invånarna från 16 år och uppåt fullvaccinerade, de allra flesta med mRNA-vacciner. Och numera har vi tillgång till alla vaccindoser vi behöver och kan använda.

Man skulle kunna säga att ditt uppdrag är utfört. Problemet är bara att inte alla vill ta vaccinet. Hur ser du på det?

– Det börjar bli alltmer frustrerande. Jag intog från början en attityd att det absolut skulle vara frivilligt, och hade djup respekt för att människor är försiktiga och lite skeptiska. Men vad mer kan man begära än att en halv miljard människor har fått mRNA-vaccinerna, och ingenting har hänt? Det slår ju alla kliniska prövningar som någonsin har gjorts! "What more do you want?", liksom.

I Österrike överväger man obligatorisk vaccinering. Är det en väg att gå?

– Jag tycker personligen att det vore väldigt tufft att ha sådana krav. Jag tror att man ska försöka uttömma alla möjligheter att använda covidcertifikaten maximalt innan andra åtgärder diskuteras. I många länder har det varit ett väldigt kraftfullt redskap för att öka vaccinationsgraden.

Med uppdraget följde ständiga förfrågningar från media, och Richard Bergström ställde allt som oftast upp, särskilt i början av pandemin.

– Jag valde medvetet att vara väldigt tillgänglig för jag har stor respekt för medias roll när det gäller att hålla modet uppe hos folk och avvärja desinformation. Jag tyckte att det var otroligt viktigt att få med hela befolkningen på den här resan.

Följden blev, förstås, ett stort kändisskap. Richard Bergström säger dock att det för det mesta är trevligt när folk kommer fram för att hälsa. Han berättar om en händelse i våras när han åt lunch med en kollega på en restaurang i Stockholm. En i personalen som känt igen honom kom fram och pekade mot ett äldre par som satt och tog ett glas champagne vid ett annat bord.

– Han sa: "De där två har inte varit här på jättelänge. Nu är de här för att fira att de båda är vaccinerade. Så du ska veta att folk uppskattar jobbet du gör". Då blev jag riktigt rörd. Sådant gör en ännu mer motiverad.

Redan före uppdraget som regeringens vaccinsamordnare var Richard Bergström en välkänd profil i läkemedelsbranschen, med en karriär som bara kan beskrivas som spikrak.

1988 tog han examen och blev som 22-åring Sveriges yngste apotekare. Han fick omedelbart anställning på Läkemedelsverket och arbetade därpå i nio år på Roche och Novartis i Schweiz. Sedan kom han hem till Sverige och blev 2002 vd för Läkemedelsindustriföreningen, Lif.

– Då var vi ofta i hetluften, kritiserades och var "the bad guys" i media. Men vi gjorde en resa, jag styrelsen och Lif:s ordförande Steinar Höeg. Väldigt snabbt tog vi tag i det etiska regelverket och satte stopp för bjudresor och liknande som det var mycket av på den tiden. Vi lyckades få bort hela den debatten kring branschen, och det är jag stolt över.

Efter nio år på Lif blev det sex år på dess europeiska motsvarighet EFPIA, varpå han övergick till konsultarbete inom bland annat läkemedelssäkerhet. Tills socialdepartementet hörde av sig. Nyligen förlängdes uppdraget som vaccinsamordnare till 30 juni 2023.

Hur ser framtiden ut efter det? Kan du se dig själv inom läkemedelsindustrin igen?

– Jag vet inte. Jag har alltid jobbat i ytan mellan det offentliga och det privata, och rört mig lite fram och tillbaka där. Det kommer jag att fortsätta med. Det finns fortfarande så mycket kvar att göra, inte minst inom market access. Och det finns mycket att reflektera över kring det som hänt inom vaccinutvecklingen. Ska vi inte ta fram nya antibiotika också, på samma sätt?

Artikeln är en del av vårt tema om Intervju.

Kommentera en artikel
Meddela redaktionen
Medlemsnytt
Se alla medlemsnyheter
Mest läst
Senaste nytt
Se senaste nytt
Utvalda artiklar
Utvalda nyheter från förstasidan
De startar kvinnligt chefsnätverk inom life science
Ny ordförande för Atlas Antibodies
Vaccinbråket fortsätter – Pfizer/Biontech slår tillbaka mot Moderna
Vicore tar in 200 miljoner — utvecklar behandling mot lungfibros
Stororder till samarbetspartner kan bli bingo för Raysearch
Ny Sverigechef till Boehringer Ingelheim
Andra Nordiska Medier
Rent
MedTech Magazine
Recycling

Sänd till en kollega

0.093