Från känslolösa maskiner till nära släktingar - så har människans relation till djuren format forskningen
I dag används ungefär en halv miljon försöksdjur om året i Sverige. Det är hälften så många som för 30 år sedan. Tillgång till databaser och litteratur samt internationell harmonisering av testmetoder har minskat behovet av försöken, samtidigt som djuren fått det bättre.
Descartes teorier blev inte ifrågasatta förrän i slutet av 1700-talet av britten Jeremy Bentham som ansåg att det inte handlade om huruvida djuren kunde tänka eller tala eller inte, utan om de kunde lida. När Charles Darwin presenterade sin utvecklingslära i mitten av 1800-talet komplicerades förhållningssättet till djuren ännu mer eftersom den visade på släktskap mellan människor och djur. Samtidigt som detta sågs som ytterligare bevis på att djuren kunde användas som modeller för medicinsk forskning, blev släktskapet ännu en anledning till att ta hänsyn till hur djuren mådde av försöken.
Under det tidiga 1900-talet växte kemikalieindustrin fram och behovet av att bedöma riskerna med kemikalierna uppstod. De första giftighetstesterna, som gjordes på djur, utformades på 20-talet. Ögonirritation, allergi, cancerrisk, fosterskador är exempel på risker som började undersökas med de nya testerna.
Så få djur som möjligt I djurskyddslagens 19:e paragraf finns fyra grundläggande regler som måste uppfyllas för att djur ska få användas i försök:
1. att det syfte som avses med verksamheten inte kan uppnås med någon annan tillfredsställande metod utan användning av djur,
2. att så få djur används som möjligt,
3. att verksamheten utformas så att djuren inte utsätts för större lidande än vad som är absolut nödvändigt, och
4. att det vid verksamheten inte används andra djur än sådana som fötts upp för ändamålet.
I Sverige och många andra länder kulminerade troligtvis användningen av försöksdjur på 1970-talet. Det fördes inte någon statistik på den tiden, men antalet djur som användes i laboratorier varje år i beräknas ha uppgått till över en miljon. Sedan 1970-talet har användningen av försöksdjur i laboratorier minskat med hälften. Minskningen skedde framför allt under åttiotalet, och planade sedan ut till dagens nivå; runt en halv miljon djur om året.
Under 1980- och 90-talen växte försöksdjursvetenskap fram som forskningsområde. Målet var dels att förbättra kvaliteten på försöksdjuren, dels att göra livet drägligare för dem. Fram till slutet av 1970-talet fanns det till exempel några regler för vem som fick sälja försöksdjur till laboratorier. Bristen på kontroll medförde bland annat att många djur var sjuka redan när de kom till laboratorierna och det påverkade resultat av forskningen. I Sverige och många andra länder måste försöksdjur i dag komma från godkända uppfödare. Den nya försöksdjursvetenskapen har gett friskare djur, vilket gör att färre djur behövs.
Regelverket kring djurförsök består av ett antal grundläggande paragrafer i djurskyddslagen och djurskyddsförordningen, som sedan följs upp av mer detaljerade regler i föreskrifter från myndigheter. För djurförsök ska få utföras måste anläggningen dessutom vara godkänd av Jordbruksverket och de som arbetar med djurförsök ska ha genomgått en särskild utbildning. Det finns också regler med minsta tillåtna mått för burar och andra djurhållningsregler som måste följas. Dessutom ska alla djurförsök vara godkännas av en djurförsöksetisk nämnd.
Sedan 2004 finns vissa begränsningar gällande immunisering och produktion av antikroppar, vävnadsprovtagning av genmodifierade djur, akuta toxicitetsstudier, användning av vissa arter av apor, ledsjukdomar hos smågnagare, användning av djur i undervisning. Där finns även ett förbud mot kosmetikatester på djur samt att vissa apor inte får användas som försöksdjur.
Under senare år har det blivit möjligt, framför allt tack vare gentekniken, att skräddarsy försöksdjur till olika forskningsprojekt. Det är framför allt möss som gen-modifieras, vilket avspeglas i statistiken genom en stadig ökning av antalet möss i försök. De flesta andra djurarter minskar, mycket tack vare de alternativa metoder som finns i dag.
Internationell harmonisering av testkrav och testmetoder, liksom tillgång till databaser och litteratur med information om tidigare försök och tester, har också minskat behovet av djurförsök.
