Anna Törner: Mitt i ett äventyr
Om sanningen ska fram funderade jag på flera olika rubriker till den här krönikan, till exempel: ”The show must go on” eller ”Nu tystnar musiken”, vi entreprenörer går ogärna i tysthet. Att leda och vara en nyckelspelare i SDS utveckling sedan starten för åtta år sedan har varit mitt livs största yrkesmässiga privilegium. Så mycket glädje och framgång, men också sömnlösa nätter och oro kopplat till ekonomi och ansvar.
Under de första åren letade jag intensivt efter ett facit – någon som kunde berätta för mig exakt hur vi skulle göra för att lyckas. Paradoxalt nog var det en befriande känsla att inse att vi äger vår egen framgång. Det är konstigt att man kan bli lugn av att inse att vi själva måste fatta alla viktiga beslut, att ingen riktig hjälp finns att få. Vetskapen om att vi lever med konsekvenserna ger skärpan i besluten ingen annan kan bidra med.
En vanlig föreställning är att entreprenörer bygger bolag genom sin kreativitet, sitt driv och affärsmässighet, att de helt enkelt har receptet för hur man bygger bolag och därför är predestinerade för att lyckas. Sanningen är att de flesta entreprenörer har både lyckats och misslyckats. Bara i SDS har vi en lång lista med affärsidéer som prövats och misslyckats. Det som definierar entreprenören är istället viljan, idéerna och modet att ta kalkylerade risker, det i sig är ingen garanti för framgång, endast att vi är villiga att försöka.
Vi prövar våra medarbetare, genom att outtröttligt starta projekt som vi varken har förutsättningar eller intentioner om att dra hela vägen. Vi är ”starters” som förlitar oss på att andra ska hjälpa oss i mål. Vi är som tändkuberna som drar igång brasan i sommarstugan; bara om veden är torr och förutsättningarna är rätt så kommer det fortsätta brinna. Våra medarbetare och ledningsgrupper lyssnar entusiastiskt men vet även hur de ska stävja oss. De prövar vårt tålamod genom att dissekera och ifrågasätta. Excelark och krav om lönsamhetskalkyler blir till blanka vapen som effektivt dekapiterar idéer som inte har möjlighet att hålla hela vägen. Vi tappar tålamodet och humöret, men innerst inne tackar vi dem, våra största supporters som är så värdefulla just för att de förstår våra brister fullt ut, och ändå står vid vår sida.
Vi bugar ödmjukt och håller en låg profil när vi mottar olika utmärkelser för vårt entreprenörskap, men inuti jublar vi högt, vi lever för att skapa, bygga, att nå framgång. Allra störst är ändå kärleken och uppskattningen från medarbetare, känslan att skapa något tillsammans med andra som ingen av oss hade klarat av själv. Att lyckas tillsammans med andra är en berusande känsla.
Entreprenören har ofta ett bäst före datum, helt enkelt för att bolagen växer och behoven och kraven förändras. I ett bolag som SDS är nu fokus på ledarskap, effektivitet, processer och kvalitet helt avgörande för att vi skall kunna fortsätta att utvecklas och för att kunna behålla vår position som ett ledande bolag i vår nisch. Själva positionen som vd har aldrig varit viktig för mig, det primära har varit att få vara en del av ekosystemet inom svensk life science och ge ett bidrag till världens viktigaste bransch. Jag tar därför nu ett steg åt sidan i SDS för att släppa fram vår nya vd Gösta Hiller och hans ledningsgrupp. Bara så kan jag bli ännu lite stoltare över vem jag är och vad vi i SDS står för.
Läs också: SDS får ny vd och nytt namn
Artikeln är en del av vårt tema om Krönika.
