Samuel Lagercrantz är chefredaktör för Life Science Sweden. Foto: Adam Boman

Av Samuel Lagercrantz den 25 januari 2022 10:08

Ett av de tv-minnen som etsat sig fast från min barndom var när Fermentas vd Refaat El-Sayed grät i sändning efter att det hade avslöjats att han ljugit om sin doktorsexamen. Jag tyckte synd om honom. Jag förstod inte mycket av det hela då förutom att journalister avkrävde honom sanningen om doktorshatten fast det ändå redan var uppenbart att han hade ljugit.

Jag tyckte något mindre synd om honom när jag långt senare hörde en intervju i en P3-dokumentär och han berättade om sin syn på vad som hade hänt. Han sa sig ha varit utsatt för en sionistisk konspiration. Något samband mellan sina egna handlingar och det som skett såg han inte.

För den som inte minns hade El-Sayed köpt en gammal penicillinfabrik i Strängnäs av dåvarande Astra och sedan fått sitt företag att växa i en rasande takt. Affärsidén var att tillverka råvaror till läkemedel och målet var att skapa ett nytt svenskt storföretag. Ett tag såg det ut som att han var på väg att lyckas.

Men när det uppdagades att han saknade den doktorsexamen i biokemi som han påstått sig ha blev han granskad av både media och av de större koncerner han var på väg att sluta avtal med. Det visade sig att doktorshatten inte var det enda han ljugit om och han dömdes i hovrätten till sex års fängelse och fick näringsförbud.

Nyligen fann en domstol i San José i Kalifornien den tidigare biotech-entreprenören Elizabeth Holmes skyldig till bedrägeri. Holmes var i några år en av USA:s mest hyllade företagare, men det fick ett abrupt slut år 2015 när journalisten John Carreyrou avslöjade att hon lurat såväl investerare som patienter. Theranos hade utvecklat en liten maskin, The Edison, som med några droppar kapillärt blod påstods kunna diagnosticera cirka tusen sjukdomar. Men i själva verket fungerade den bara för maximalt tolv diagnoser.

I podden Bad Blood – The Final Chapter djupdyker Carreyrou i fallet. Det är spännande lyssning, men jag finner få svar på varför Elizabeth Holmes gjorde som hon gjorde. Möjligtvis finns en förklaring i att hon drev sitt företag med de stora techbolagen som förebilder. När personer i hennes närhet framförde att vetenskapen måste vara på plats innan hon påstod det tillbakavisade Holmes dem med hänvisningar till att mjukvaruföretag som Microsoft och Apple också ibland tummat på sanningen.

Bedrägeri är ett synnerligen allvarligt brott. Det vet alla som har en anhörig eller en vän som blivit lurad på sitt livs besparingar – eller som själva blivit utsatta för en hänsynslös bedragare.

Vid ett par tillfällen har jag hört paralleller dras mellan Elizabeth Holmes i nutida USA och Refaat El-Sayed i 1980-talets Sverige. För mig framstår de två som rätt olika, åtminstone utåt sett. Men visst finns likheter i sättet att se på företagande. Och jag tror inte att någon av dem är av samma skrot och korn som de ”vanliga” bedragare som lurar andra människor tills de står helt utblottade. Även om både Refaat El-Sayed och Elizabeth Holmes var goda för varsin förmögenhet när de stod på toppen kan vi nog utgå från att pengar inte var deras enda motiv.

Snarare fanns nog också de ytterst mänskliga drivkrafterna berömmelse och bekräftelse med i bilden. Och eventuellt trodde de själva att de skulle bidra till att förbättra hälso- och sjukvården med sina företag. För dem som hört Refaat El-Sayed bli intervjuad långt efter att han blivit avslöjad är det svårt att tro något annat än att han på riktigt brann för sitt bolag och detsamma gällde nog Elizabeth Holmes.

I P3-dokumentären om Fermenta säger ekonomen Carl Hamilton att de tvivelaktiga affärer som Refaat El-Sayed gjorde nog hade kunnat hanteras av Fermenta utan större problem om de kommit fram i ett senare skede. Istället blev de kända när företaget redan var under hård press – och de innebar slutet både för El-Sayed som affärsman och för hans företag.

Och kanske hade Elizabeth Holmes ”fake it till you make it”-strategi fungerat bättre i techindustrin än inom den biomedicinska sfär hon verkade i, där det bokstavligen handlar om liv och död och det saknas utrymme för halvsanningar.

Lögnerna är förstås ändå oacceptabla och i fallet med Theranos har de lett till skada för patienter.

Personligen har jag inte mycket till övers för journalister som plagierat eller förfalskat artiklar eftersom de förstör för den seriösa fria pressen. Så jag har en förståelse för att hederliga företagare och forskare känner ilska mot medicinbedragarna.

Men jag tror ändå vi måste sätta oss in i och skapa oss en bild av vad som lett fram till deras haverier. När och varför blev Elizabeth Holmes överdrifter så stora att de blev rena lögner? Och vad var det som fick Refaat El-Sayed att ljuga om sin doktorshatt och trixa med redovisningen? Förstår vi inte det kommer skandalerna upprepas – gång på gång.

Artikeln är en del av vårt tema om Ledare.