23948sdkhjf

Petter Hartman: Hög tid att höja prioriteten för säkerhetsfrågorna

Är svensk life science rustad för att möta ett förhöjt intresse från främmande makt med industrispionage och cyberattacker som följd? Och går det ens att skydda sig när svaren på våra hälsoutmaningar kräver öppenhet och internationellt samarbete? Svaret är ja, men det är hög tid för bolag och forskningsinstitutioner att ge säkerhetsfrågorna högre prioritet, skriver Petter Hartman i en krönika.

Sedan ett antal år tillbaka har det politiska intresset för life science-sektorn ökat, vilket bland annat tagit sig uttryck i ökade anslag och investeringar i forskningsinfrastruktur, strategier och internationella samarbeten. Pandemin bidrog ytterligare till att rikta strålkastarljuset mot sektorn bland såväl beslutsfattare som allmänheten. Massiva ekonomiska stödåtgärder investerades i forskning och utveckling, samtidigt som jakten på vaccin utvecklades till en prestigefull kapplöpning med storpolitiska dimensioner.

I spåren av pandemin skapades en grogrund för konspirationsteorier och desinformation, vilket är klassisk mark för den som vill polarisera och slå split. Där pengar, makt och inflytande samlas, ökar också risken för aktiviteter från främmande makt i syfte att försvaga såväl vår innovationsförmåga som vår motståndskraft. Det är faktorer som manar till ökad vaksamhet.

Att Sverige är ett land som tilldrar sig intresse från olika länders underrättelsetjänster är inget nytt fenomen. Enligt Säpo har underrättelseaktiviteter under lång tid varit jämförelsevis höga i Sverige, vilket förklaras med vår starka innovationsförmåga och position som framstående forskningsnation. Kort sagt; svensk teknik och kunskap är hårdvaluta i den globala maktkampen.

Den snabba digitaliseringen har på kort tid gjort att cybersäkerhet hamnat högt upp på agendan, vilket bekräftas när man läser PWC:s årliga CEO Survey som bygger på insikter från 4 500 företagsledare från 89 länder. 2022 års utgåva vittnar om att cirka 50 procent av respondenterna ser cyberrisker som det största hotet. Kanske hade denna oro fått ännu större genomslag i intervjuerna om vi haft kännedom om vad som komma skulle med Rysslands invasion av Ukraina och den rekordsnabba försämring av säkerhetsläget som på kort tid fört oss tillbaka till de bottenfrusna relationer som rådde mellan öst och väst under det kalla kriget.

Då som nu mobiliserar underrättelsetjänster på båda sidor om den globala spelplanen och enligt Säpos årsrapport från 2021 har fler än 15 länder underrättelseofficerare på plats i Sverige och antalet växer. Ryssland, Kina och Iran pekas ut som mest aktiva och enligt Säpo är exempelvis var tredje rysk diplomat i Sverige underrättelseofficerare som under diplomatisk täckmantel inhämtar information genom cyber- och industrispionage gentemot svensk industri och forskning. Under pandemin fann Säpo att underrättelseaktiviteterna ökade även inom sektorer som tidigare inte tilldragit sig något betydande intresse från främmande makt, exempelvis sjukvård och biomedicin.

När världen återigen delas upp mellan auktoritära och öppna stater måste svenska life science-bolag och forskningsinstitutioner öka vaksamheten och stärka sina rutiner för att motverka industrispionage. Samtidigt måste internationalisering bejakas, dels eftersom öppenheten mot vår omvärld är en förutsättning för att bibehålla svensk konkurrenskraft, dels för att internationella forskningssamarbeten är en kraft som på sikt urholkar de totalitära systemen. En balansgång som kräver att två tankar kan hållas i huvudet samtidigt alltså.

För att undvika att vara en nyttig idiot finns det som tur är en enkel tumregel. När något verkar för bra för att vara sant är det läge att stanna upp och påminna sig om det numera klassiska mottot från beredskapstidens Sverige; en svensk tiger.

Artikeln är en del av vårt tema om Krönika.

Kommentera en artikel
Meddela redaktionen
Utvalda artiklar

Se senaste nyhetsbrevet ???id_11737???

Sänd till en kollega

0.11