”Vem ska jag tro på?”
Jag kikar in i lokalen, den ser ut som en helt vanlig läkarmottagning. Jag känner mig lite dum, vad hade jag förväntat mig? Böngroddsodlingar i fönsternischerna och Thomas Di Leva-musik på väntrummet? Och visst doftar det kaffe från personalrummet? Jag är här för att få veta vad funktionsmedicin är och om det kan hjälpa mig. Och det är ett stort steg, för egentligen har jag av någon outgrundlig anledning alltid tänkt att jag bara kan bli frisk av RIKTIGA läkemedel.
Dr Linus är trevlig och professionell. Jag blir nästan paff när han inte säger något nedsättande om mitt solida läkemedelsintag och långa sjukdomshistoria. I stället lyssnar han och berättar om hur de arbetar med funktionsmedicin. När han tar sats för att förklara vad som menas med att de arbetar evidensbaserat får jag dåligt samvete och flikar in att jag är statistiker.
De flesta av oss inser att det finns samband mellan kost och hälsa. Det mest uppenbara är förstås kost, övervikt och typ II-diabetes. Även när det gäller högt blodtryck och höga blodfetter så fattar vi galoppen. För en del cancerformer finns klarlagda samband mellan kost och sjukdom. Oxalater och njursten, högt fettintag och gallsten. Behövs fler exempel?
MEN, när det gäller antiinflammatorisk kost och autoimmuna sjukdomar, där tar det stopp för många av oss och även mig. Bara tanken på att vissa livsmedel skulle av naturen vara ”antiinflammatoriska” och sedan påverka immunförsvaret känns avlägsen. Visst har vi hört att stora delar av immunförsvaret ”sitter i tarmen”, men vad menas med det?
Själv tvingas jag erkänna att min research begränsar sig till att jag lyssnat på DN:s podd om anti-inflammatorisk kost. Personerna bakom podden konkluderar med att evidensen inte är entydig. Men att det inte finns solida entydiga bevis på att något funkar är som bekant inte samma sak som att det är bevisat att det inte funkar. Men just när det gäller antiinflammatorisk kost har jag förträngt detta, fram tills nu.
Jag har svårt för fanatiska alternativa hälsoprofeter, det kategoriska fördömandet av skolmedicinen och den enkla synen att allt kan lösas med positiva tankar, rätt kost och örtpreparat. Men, gör inte många av oss inom skolmedicinen samma tankevurpa? Vi förlitar oss på läkemedelsbehandling utan att fundera på om vårt medicinska problem åtminstone delvis kan lösas av livsstilsjusteringar.
När evidensen ökar för att kosten har betydelse inom en rad olika sjukdomsområden, är det inte då dags att vara öppen för att antiinflammatorisk kost kanske existerar? Jag tänker att om inte vi är öppna för att lösningen kan vara mer komplex än enbart farmakologi, då är vi lika inskränkta som de som okritiskt förespråkar motsatsen. Jag har inga svar, men heller inget att förlora. Vad jag vet har ingen blivit sjuk av att äta kött, fisk, grönsaker och skära ner på alkohol, så nu kör jag!
Jag glömmer min jacka på Dr Linus rum och vänder tillbaka för att hämta den. Kan då inte låta bli att snegla ner i den kvarglömda koppen på skrivbordet. Och visst är det kaffe i koppen!
Artikeln är en del av vårt tema om Krönika.