"Allt är inte löst bara för att man säger ordet innovation"
Öppen innovation och innovations-upphandlingar. Begreppen har funnits i bakgrunden ett par år och på senare tid har intensiteten i surrandet ökat.
Om vi börjar med den öppna innovationen. De som pratar visionärt vill ha ett gränslöst forskningsklimat där alla resultat, oavsett om de kommer från företag eller akademi, ska bli publika. Retoriken lyder att alla kommer att vinna på det eftersom det kommer att leda till fler upptäckter.
När det sen kommer till praktiska exempel handlar det oftare om hårt reglerade samarbetsavtal tecknade i öppenhetens namn. Två parter delar visserligen med sig av sina resultat, men bara till varandra. Det är inte en slump att vision och verklighet ser olika ut. Som du kan läsa på sidan 4 finns det många frågetecken som måste rätas ut.
Mest intressant är tanken att för stor öppenhet faktiskt kan bromsa utvecklingen. Om ingen känner att de äger upptäckten kommer heller ingen att utveckla den till en produkt. Fokuserar man på den totala öppenheten går det med andra ord att ganska svepande avfärda visionen.
Men det finns en viktig diskussion som inte får slarvas bort på grund av begreppsförvirring. Även om vi enas om att total öppenhet inte fungerar och att samarbetsavtal mellan två parter inte är särskilt öppet borde det finnas utrymme för något där emellan. Kanske ska man helt enkelt inte prata om öppen innovation, utan om öppnare. Fler kan sannolikt ställa sig bakom den tanken och vi slipper en luddig debatt om verklighetsfrånvända visioner. I stället kan diskussionen då handla om vilka delar av forskningen som är oproblematisk att publicera öppet. Och även om det kan verka fantasidödande bör den diskussionen föras med jurister och patentexperter, det är de som kan avgöra vilka konsekvenserna blir.
Runt det andra begreppet, innovationsupphandlingar, råder en annan slags förvirring. De insatta kan hyfsat tydligt förklara vad som menas med ordet, men det är oklart när innovationsupphandlingar ska användas. Bakgrunden till regeringens satsning är att det är svårt och krångligt att göra innovationsupphandlingar och att landstingen behöver hjälp. Det är så klart bra att man försöker minimera hindren, men risken är att man fram för allt sprider bilden att innovation och upphandlingar inte självklart hör ihop. Vilket de borde göra.
I grunden är tankarna bakom både öppen innovation och innovationsupphandlingar bra och konstruktiva. Men ska de överleva och utvecklas måste begreppen laddas med idéer som går att genomföra.
Ingrid Stenberg
Chefredaktör Biotech Sweden
